Tarras - Helt Enkelt

Sorg och frustration

2012-02-12T11:49:00.000+01:00

Fan, då har det hänt. Efter typ 7 år trogen tjänst har min Intellimouse Explorer slutligen dött. Visst det här med Whitney är väl typ illa och så men alltså, Intellimouses görs ju inte ens längre. Vad fan ska jag köra för mus till laptopen då?

Requiescat in Pace, fratello mio.

Drick den här. It will be AWESOME!

2011-10-01T18:11:00.000+02:00

Gårdagen var lyckad, schysst högljudd förfest som slogs ihop med grannens förfest till och från! Baconchips, drickande, dansande och trubadurande på balkongen. Respekt till Irvin som körde två vändor in till växjö för att skjutsa alla, verkligen skitschysst :D

Har spenderat större delen av dagen idag till sängs ;) men det har även blivit städat och grejer. Det som återstår av dagen är dock inte direkt lätträknat, börjar jobba vid 21, och sedan ska jag vara på plats där borta till typ 7 imorgon bitti, ett tungt pass, men pengarna gör det så värt i slutändan. Speciellt som fattig student :3 sen är det smidigt att jobbandet går i vågor så att man lätt har tid att läsa skolböcker också. Ska vara klar med allt vad handlingsutrymme heter innan passet avslutar kan jag lova er :3

Nu blir det en snabb tupplur så man håller ut hela natten ;)

Slappdag

2011-09-30T11:33:00.000+02:00

Slappdag idag, vilket är välbehövligt då det är förfest i Casa Tarras (ring mig för en invite) ikväll och skiten behövs röjas upp.

Mitt samvete om detta borde vara mer kluvet än vad det är då vi egentligen har föreläsning idag. Det är dock så att föreläsaren är en upprepande, virrig, och tråkdryg tanta som är den enda jag vet som kan konsten att göra en träig vetenskaplig skrift till en än värre föreläsning. Imponerande, men inte på ett bra sätt.

Då läser jag hellre boken.

Och spelar HoN.

När det ser bra ut här hemma that is. FML.

Malmö - en helg i matens och musikens tecken

2011-09-30T11:29:00.000+02:00

Vad är det med Malmö som förändrar mig? Seriöst, jag äter ALDRIG falafel annars. Någonsin. Äter typ egentligen aldrig något som inte innehåller kött i all ärlighets namn, men så fort man beger sig mot sydligare breddgrader så är det allt jag vill stoppa i mig. Enklare lunch? Falafel! Brunch? Falafel! Fyllekäk? EXTRA STOR FALAFEL! Bakismat? "Är det där gårdagens fyllefalafel som ligger framme? Duger säkert fortfarande att äta!"

Needless to say blev det ett par rullar i helgen. Jalla jalla (bredvid KB) är fortfarande kung i bygget. En extra stor fetaostfalafel med en ayran till är kungligt i kaggen, regardless of circumstance!

Men ja, har haft långhelg i Malmö, shit was so cash. Min grupp blev klara redan på onsdagen med fredagens arbete, så jag tillät mig åka ner i torsdags. Jag och Isak (som jag bodde hos) gick då ut och käkade indiskt, jag tog en enkel kycklinggryta med massvis av vitlök, och Isak tog såklart det starkaste stället kunde erbjuda. Det var så illa att servitrisen varnade honom till och med! Isak gjorde dock något som vi i branschen kallar manning the fuck up, och slängde i sig grytan slevavis! Kommentaren blev relativt priceless när servitrisen efteråt sade "ni brukar inte klara så stark mat".

Jaja, resten av kvällen spenderades med snack, lite tvserier, och en bag in box Umbala :3

Dagen efter var lugn och skön, som main point of attraction var det två grejer som hände: the Irvin kom på besök, och sen var det EDGUY! Men jag tar händelserna i förväg! Irvin kom dit med bil, vi satt och snackade, klunkade amerikansk läsk som root beer och mountain dew (root beer är awesome, smakar som jenka), för att sedan bege oss ut på stan för kaffe och shopping. Maten åt vi på Chill out, som är ett helt jävla magiskt sushiställe. Sushi, saké, and good times all around, i vanlig ordning! Sjukt trevlig personal med, inte alltid som servitörerna slår sig ner och börjar småprata när de tar beställningarna precis :P

Iallafall, Edguy. Ett fantastiskt band, som gjorde en awesome spelning, tighta som fan, och en så liten scen att inte Tobias Sammet kunde springa sig trött så sången blir lidandes (brukar hända annars). Enda nackdelen? Det var en turné för den nya skivan, och då spelar de ju massor med låtar från just den. Inte okej alltså. Ingen kunde ju någon låt alls förutom singelsläppet Robin Hood. När hitsen avlöste varandra var det dock ett sjukt tryck på publiken! Bra konsert alltså :D

Lördagen var sjuk. En kompis skulle flytta och hennes flytthjälp hade totalt fegat ur, så vi fick hoppa in och hjälpa henne (eller ja, mest irvin och isak då, pga min axel), så det mesta av dagen gick åt till det och eftermiddagsshoppingen. På kvällen blev det fest, framförallt var det kul att träffa på Kerstin igen, pluggkompis från gymnasiet, bra tjej!

Söndagen gick i bakishängets tecken, och jag väckte gänget med en dusch vid tolvtiden, varpå det blev lite super nintendo innand et var dags att baila hem. Fick skjuts av Irvin, och vi satt och skrålade med till metal hela vägen hem, bra skit :3

Långt inlägg är långt. Jaja, dags för mer bite-sized skrivande!

Vad ska man säga?

2011-09-20T18:05:00.001+02:00

När man söker på google, min blogg dyker upp på träfflistan, och någon klickar på denna länk så registreras träffen och jag kan läsa vilka sökord som användes, för att identifiera min kärnpublik och vad jag tjänar på att skriva mer om liksom. Min första googlingsträff var som såhär, och jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det.

"tarrasmeister joels ex"

Alltså SÅ tighta är vi inte, eller har varit, eller hur man ska säga :3

Easy Skankin'

2011-09-19T19:05:00.000+02:00

Lördagen kan ha varit en av de festtätaste dagarna i mitt arma liv. Herre. Jävla. Jesus.

Jag skrev upp mig till Norrlands introsittning som i år hade musiktema! En sittning är typ är käka mat ihop, dricka, sjunga och leka inom nationen/studieförbundet/whatever. Alltid något tema, och så delar man upp sig i tre lag och kämpar för sitt lag! Enkelt eller hur? Vi hade som sagt musiktema, och sen fick vi ett mail med vidare uppgifter några dagar innan sittning, om var vi skulle förfesta och vilket undertema vi skulle ha. Jag tillsammans med kamrat Joel blev inlagda i Team Reggae. AWESOMENESS. Så fort vi fick reda på detta blev det ut på stan och shoppa och förbereda kläder.

Nu kommer vi alltså till själva festandet, var var jag? Jo just det.

Herre. Jävla. Jesus.

Det började redan på förmiddagen vid typ 13 eller så med att vi drog hem till Joels kompis Lina på för-förfest, mycket trevlig tjej med en mycket söt liten lägenhet som snart blev full av Reggae- rock- och discofolk! Jag kände ju bara Joel sedan innan, och har som hastigast träffat Lina, men som tur är älskar jag nytt folk, och det var bra sådana som kom :D

Sedan delade vi upp oss och begav oss vidare till förfesten med en flaska rom i högsta hugg! Nu jävlar ska vi bli kompisar med hela salen tänkte vi, men föga visste vi att en kompis redan satt där; en omöjligt snygg Max, dagen till ära helt brun och dreadsprydd! Fantastisk överraskning! Vi satt och snackade runt, lärde känna varandra, lärde oss en massa danser och låtar och så vidare. Lokalen var awesome, en rödmålad lägenhet med en bar och en massa soffor, helt enkelt gjord för norrlandsförfester, och vi hade en jävla tur att få tag på den till förfesten ^^

Sedan gick vi till sivans, glada och vilda! Det bjöds på lite lekar och gemensamt skrikande och hejande medans vi väntade på insläppet till sivans. Vi fick varsitt bord och slog oss ned, tätt följda av sittningsledarna, som var pimpade som idoljurymedlemmar, sjukt snyggt! Det bjöds på öl och kycklingsallad, ärkefint. Sedan en massa låtar och vidare lekande. Personlingen fick jag till exempel shotta ett rått ägg. Äckligt men man får offra sig för laget (nu inväntar jag att bli i samma form som rocky med spänning). Sittningen var sjukt awesome, och avslutades med att folk bokstavligt talat dansade på borden så de bågnade ;)

Efter sittningen blev det mellanfest där vi var på förfest (ej att förväxlas med förförfest), och allt folk samlades för mer dans och snackande fram tills det var dags för utgång. Jag och Max taggade till ordentligt men kom tyvärr bort oss lite, men jag hade det awesome med en massa kul folk och ett packat dansgolv ändå, nu när axeln typ är hel så kan man röja på riktigt ;)

Hoppas på mer sittningar och grejer, nu har ni satt ribban Norrlands, se för fan till att hoppa över den igen ;)

Rockad i bloggandet!

2011-09-19T18:37:00.000+02:00

Som ni kanske har märkt har det dykt upp lite hypernördiga awesome serierecensioner på sidan, det är lite give or take ifall man gillar dem eller inte, och de är långa, så jag har beslutat mig för att samla dem på ett eget ställe!

Säg hej till:

SERIENÖRDAREN

Detective Comics #1

2011-09-13T13:50:00.000+02:00

Ja, det ska komma normala inlägg förr eller senare, men I'm on a roll här! Från första veckans DC nysläpp kommer jag nog inte att recensera följande (kanske fler):

OMAC (för jävla dålig rent ut sagt 1/10)

Swamp thing (jag har inte läst de gamla swamp thing, och han är tydligen stilbildande. vill göra snubben rättvisa om jag ska recensera)

Batwing (måste nog få tummen ur och läsa Batman Inc. först, verkar AWESOME dock 8/10)

Stormwatch (händelselös serie som bara etablerar en värld och ett koncept, kan bli intressant, älskar Martian Manhunter 6/10)

Men of War (jag är lat, verkar schysst dock! 7/10)

Detective Comics #1 av Tony S. Daniel (manus, konst) och Ryan Winn (konst)

Ja, nu är det DEFINITIVT dags att visa lite skills DC. När man nylanserar en titel som Detective Comics (observera initialerna, DC tog sitt hela företagsnamn från denna publikation) så gör man det banne mig inte utan risk. Detective Comics har varit med sen 1937 (!) och fram tills nummer 27 så handlade den om diverse lite mer "hårdkokta" detektiver och liknande, som variation till stålmannens eskapader i Action Comics. Vid #27 så introducerades dock en ny karaktär som kom att bli stilbildande, ikonisk, och helt OMÖJLIG att inte vara medveten om.

Säg hej till Bruce Wayne. Filantrop, miljardär, företagsledare,

Batman.

Karaktären SKA inte behöva en introduktion. Batman är och förblir en av de mest ikoniska superhjältar som skapats (möjligtvis i konkurrens med stålmannen och spindelmannen). Han är också en av de karaktärer som utvecklats mest genom åren från de fjantiga "HOLY MACKERELS BATMAN" *SMACK* *BOOF* serierna från 40-80talet, till en djup och psykologiskt mångfasetterad karaktär nuförtiden. Denna utveckling började på riktigt i och med Frank Millers The Dark Knight Returns från 1986, där en åldrad, sliten och ärrad Bruce Wayne ifrågasätter både sitt liv och sin omvärld.

Tony Daniel är känd i seriekretsar för att han gör i stort sett allt i konstväg själv, och han gör det bra. Snubben är en smart layoutare, äckligt bra tecknare, innovativ tuschare. Här kommer det intressanta dock; han är inte bara tecknare här, utan även manusförfattare. Man kan hävda att DC tar en risk som sätter en så prestigefylld satsning i händerna på en man (Ryan Winn är ju med som tuschare också, och gör ett utmärkt jobb, man kan dock säga att det är Tonys skötebarn), och det gör man alldeles rätt i. Tony stod senast som medförfattare till de senaste årens övergripande Batmanstory tillsammans med Grant Morrison. Alltså kan man anta att han lärt av de bästa, och nu är det dags för honom att prova sina vingar. Om han når några höga skyar? Låt oss ta en titt!

Jokern alltså. Vi börjar starkt med att se väldens störste hjältes största skurk. Det kunde onekligen börjat sämre. Vår käre läderlapp är på clownjakt och kör en härligt film noir aktig monolog över bilder på sin nemesis:

Batman: One hundred fifteen murders over the past six years. That's nineteen murders a year, and I can pin them all on him, even if the courts can't.

Women, children and men. Asphyxiation, bullets, beheadings... as well as homemade poisonous laughing gas; his modus operandi changes with the wind...

...and it's been windy in Gotham City

Vi märker direkt att konsten spelar i en annan liga, och det är en fröjd att både läsa och studera konsten, Tony Daniels kvaliteter som konstnär märks väldigt tydligt speciellt i dynamiken och den fantastiska ljussättningen i hans arbete. Visst, man ska inte förringa Ryan Winn som tuschare, mannen är "kändis" av en anledning, men detta ÄR Tonys show.

Batman snokar upp ett spår som leder honom till en lägenhet där Jokern slåss mot en märklig man iklädd slaktarutstyrsel och en mössa gjord av (förmodligen mänsklig) hud. Det hela är våldsamt, blodigt, och avslutas med att Jokern tar livet av sin motståndare, varpå vår hjälte anländer. Jokern distraherar honom med en bomb och smiter sedan. Att de alltid kommer undan dessa skurkar alltså ;)

Efter detta så är större delen av boken avsedda för att introducera folk för Gotham City, dess poliser, Jim Gordon, the Batcave, osv. En hastig nybörjargenomgång alltså, men väldigt välskriven (några uppenbara expositioner dock, men svårt att komma undan dem ibland). Den gör alltså sitt jobb mycket väl.

Sedan så begår Jokern ännu ett av sina våldsdåd, Batman lyckas komma ifatt honom, episkt slagsmål utbryter. Det jag gillar med Tonys författarskap är att han har valt att behålla väldigt stora delar av Batmans karaktär i tankerutor. Batman säger aldrig lika mycket som han tänker, och det är ett bra sätt att representera detta faktum, vi får också en hel del ganska awesome monologer som den innan och denna;

[Jokergasbomb exploderar på tåg med massor av människor]
Batman: I fan the gas away from the people behind me. I buy them a few seconds to get out. I hold my breath, bu the toxin penetrates my pores. Dizzy in seconds, but I can take it.

I'm Batman.

Batman besegrar Jokern och tar honom till Arkham Asylum, där han placeras i en cell, och blir besökt av en man som vi inte riktigt kan se vem det är. Det visar sig via dialog att de känner varandra, mannen är ett fan av Jokern, mannen som Jokern dödade i början av serien var denna mans son, och han kallar sig Dollmaker. Dollmaker tar fram en kniv, och Joker säger "Now get it over with", leendes.

Varpå bilden svartnar och nästa ruta så kan vi se Jokerns avskurna ansikte hänga på väggen. Inte huvud alltså, bara huden, lite som i Face/off om ni minns den filmen. VAD I HELVETE liksom? Jag är sååååå sjukt peppad, vad är detta om liksom? Är detta permanent? Vem är the Dollmaker? När kommer #2?

Otroligt väl genomförd serie, med en twist. Tony Salvador Daniel? Fortsätter du så här kan du säga hej till ditt självklara genombrott som en av de stora i serievärlden.

(Blodig serie dock, kanske inget för känsliga läsare)
Detective Comics #1
Manus: 9/10
Konst: 9/10
Lämplighet för nya läsare: 7/10

Slutgiltigt: 9/10

Animal Man #1

2011-09-12T16:41:00.000+02:00

Animal Man #1 - Av Jeff Lemire (manus), Travel Foreman (konst) och Dan Green (konst, omslag)

När jag såg att Animal Man skulle vara en av serierna i DCs nysatsning så gick jag ned i spagat, sjukt underskattad serie som framförallt är känd från Grant Morrisons legendariska story som gick från 1988-1990. Karaktären som sådan är dock kanske mer ihågkommen som en av huvudaktörerna i DCs storyline 52 (som den förvirrande nog heter, inget gemensamt med the new 52). Kort sagt lite av en personlig favorit och en väldigt spännande release! Däremot så läggs den i händerna på folk som jag varken läst eller sett något av tidigare, spännande, och väldigt läskigt för mig som fan.

Buddy Baker är Animal Man. Hans krafter gör att han kan åkalla egenskaper hos olika djur, såsom en gepards fart, en örns flygförmåga, eller en noshörnings hårda hud. Han är en övertygad miljökämpe, och delvis med åtanke att han kan prata med djur så är han också övertygad vegan. Bara krafterna och detta gör att detta är ett strålande upplägg, men det geniala med Animal Man är det faktum att han är familjefader, och familjen tillåts ta stor plats i storyn, minst lika mycket tid läggs på dem dom kamper mot superskurkar osv. Detta leder till att vi får en väldigt mänsklig, väldigt sårbar karaktär vars senaste äventyr inte står och faller med kvaliteten på den senaste skurken. Detta är ett arv från Grant Morrisons tid, och har levt kvar i lika stor grad, vilket gör familjen Baker till en lika viktig del för en Animal Man-story som färgen grön i en Hulk-story.

Vår historia börjar som brukligt nog i köket, en enkel familjediskussion om hushållsekonomi. Detta leder till att frun i huset, Ellen, säger till sin man att han tjänade bättre när han använde sina superkrafter till att superhjälta sig, istället för att (som nu) använda dem i sitt jobb som stuntman. Vi kommer alltså in i hans liv när han redan varit superhjälte och tröttnat. Detta är ett vågat val, speciellt för en #1 serie. Vi får dock se ifall de tar element från de gamla serierna eller ifall de tillåter sig att skapa en ny story. Jag hoppas personligen själv på det senare, fall i fall de ändrar något och behåller något i bakgrunden så blir det en förvirrande röra för läsaren vad som har hänt och inte.

Vi presenteras sedan för minstingen Maxine, som uppenbarligen delar sin faders passion för djur och natur, när hon tjatar om att familjen ska skaffa ett husdjur. Enkel och naturlig dialog, och även så kallad foreshadowing för vad som ska hända senare. De avbryts av sonen Cliff (med en elegant hockeyfrilla -_-), när han säger till sin far att en beväpnad kidnappare tagit sig in på ett lokalt sjukhus. Vi får därmed en anledning att se Buddy i farten som sitt alter ego, och historien är igång.

Sjukhusgrejen är uppenbarligen bara ett sätt att presentera Buddys superkrafter för läsaren, och går snabbt över, följt av att vår hjälte mystiskt nog börjar blöda från ögonen. Han undersöks på sjukhuset och kommer sedan hem mitt i natten och lägger sig för att sova. Då presenteras vi för en annan stor del i Animal Man historier i Morrisons anda, det övernaturliga och mystiska, via en läskig drömsekvens. När vår hjälte vaknar upp igen så är huset i kaos, och det visar sig att Maxine har tydligen uppväckt egna superkrafter! Detta manifesterar sig genom att hon på något sätt lyckas ha återupplivat döda djur i grannskapet (begravda kaniner, katter, osv) och de dras till henne i någon obskyr zombieanda.

Ja vad ska man säga? Spännande att se att de håller kvar i så många element från vad jag anser vara klassisk Animal Man, och mycket kul. Konsten är väldigt spartansk och till och med simpel. Den gör vad den ska, men den är knappast ögongodis i still med vad till exempel Jim Lee (Batman: Hush) hade kunnat prestera. Man kan kanske dock inte vänta sig att DC sätter ihop sina skarpaste talanger på ett så otacksamt projekt, och de gör väl antagligen rätt i att testa nykomlingarna med denna serie. Men vet ni vad? De levererar. Verkligen. Konsten är som sagt VÄLDIGT simpel och snudd på tråkig, men storyn har allt som krävs och mer, och ger utan tvekan mersmak!

En engagerande story med enkel konst som ej tar fokus från dialog och karaktärsutveckling med ett klassiskt arv!

Animal Man #1

Manus: 9/10
Konst: 5/10
Lämplighet för nya läsare: 8/10 (sjunker definitivt om det visar sig att de behåller bakgrunden från tidigare storys till en 2 eller 3)

Slutgiltigt: 8/10

Hawk and Dove #1

2011-09-11T12:39:00.000+02:00

Hawk and Dove #1 - Av Sterling Gates (författare) och Rob Liefeld (tecknare)

Hur fan får Rob Liefeld jobb?

Seriöst snubben ritar allting exakt likadant, och det har aldrig varit speciellt attraktivt. Brutalt överdrivna karaktärsdrag (muskler härifrån till nästa tisdag på manliga karaktärer, G-kupa och 2 dm midja på alla kvinnliga), brutalt förenklade och stela bakgrunder, och värst av allt; fulaste karaktärsdesignen någonsin. Liefeld ligger i stort sett själv bakom den äckliga 90talsestetiken med allt allt ska vara enormt och brutalmanligt. Äcklig snubbe.

Hawk and Dove har dock aldrig varit en serie av smak och kvalitet, snarare en halvsunkig och rätt plump idé som av någon anledning levt kvar. Setupen är som sådan: två personer har superkrafter (personerna varierar då och då), den ena är Hawk som representerar krig och kaos och har klassiska superhjältekrafter som superstyrka superfart, osv. Den andre är Dove, representerar fred och har krafter som gör att hon kan läsa folk (superempati typ) och kan förvandlas till en duva och annat bullshit. Sedan så bekämpar de brott tillsammans, och gissa vad? De kommer inte överens. Fat surprise.

*suck* en serie jag inte gillar och en tecknare jag stör mig på. hur bra kan detta bli?

Storyn sätter igång in medias res med en actionscen på ett flygplan, där vi som läsare får ett bra insteg i storyn i och med att vi får reda på att detta exemplar av Hawk är gammal i gamet, men Dove är helt ny. En bra setup som för med sig att författaren kan få in mycket info för nya läsare på ett naturligt sätt som inte bara är icke-hämmande för historien, utan också kan föra med sig bra scener (misslyckande är intressantare storymässigt än perfektion).

Konsten är klassisk Liefeld. Inte mer, inte mindre, med allt vad detta innebär. Trista bakgrunder, likadana karaktärer överallt och en total oförmåga att rita riktiga ögon. Tur att de satte honom på en halvokänd sidoserie som denna iallafall. Hade snubben fått Batman hade jag gråtit.

Sedan visar de med tillbakablickar och lite karaktärsfördjupning lite hur dessa nya Hawk and Dove känner för varandra, tydligen så var Hawks bror Dove innan den nya bruden dök upp, och needless to say så är han frustrerad över både att inte ha sin bror med sig, och dels få handskas med någon nykomling (med en hintad märklig bakgrund, som vi inte får reda på något om än). I serien etableras även vem som säkert kommer vara den stora skurken, och hans sci-fi zombiesoldater.

Ja vad ska man säga? Helt okej skrivet faktiskt, dugligt hantverk för så åtsidosatta karaktärer, den hade haft lite potential ifall det inte vore för att konsten är äckligt 90-talig och saknar all form av känsla och stil.

Även om storyn är intressant och kan kanske bli vettig så kommer jag ligga i fosterställning dagen ut pga konsten.

Hawk and Dove #1

Manus: 7/10
Konst: 2/10
Lämplighet för nya läsare: 6/10

Slutgiltigt: 4/10

"Duktig" dag, alltså allt annat än duktig.

2011-09-11T11:52:00.001+02:00

Detta är en sådan dag där det är lätt att hitta undanflykter. När tvätten ska vikas, lägenheten städas, disken diskas och björnen duschas så är det lätt att hitta på många andra saker som ska göras. Nu när jag tänker på det är ju också alla de sakerna svepskäl för att som vanligt göra läxorna så tätt inpå deadline som möjligt.

Tyvärr så är det ju så också att DC har börjat lansera serierna i sin nya "New 52" linje, så man har ju annat att göra med. För mitt eget höga nöjes skull tänkte jag också vara så rånördig att jag slänger upp lite recensioner och tankar om serierna i takt med att jag läser dem :3

New 52 - Introduktion
Det finns få saker som är så svårt att komma in i som serier. Ofta så har storylines, karaktärsutveckling och dödsfall blandats ihop till en enda stor kompott så även avancerade läsare har svårt att hänga med när författarna vill göra något som anspelar på något som hände i detective comics #312 och så vidare. Vissa försök har gjorts att förenkla för nya läsare att hoppa på, som exposition i serierna och sådant. En annan variant är att göra som Marvel och lansera en Ultimate-linje där serierna ignorerar allt som hänt i icke-ultimate böcker och börjar om från början igen. Nackdelen med detta är ju dock att de varit igång så länge nu att storyn är nästan lika jävlig i dem (speciellt Ultimate Spider-man som är veteranen av veteraner).

DC har också försökt innan med den halvhjärtade All-Star satsningen som i stort sett innebar All-Star Superman (helt jävla magisk, av Grant Morrison) och All-Star Batman and Robin the boy wonder (helt jävla vriden, av Frank Miller*). Det fanns snack om en med Wonder Woman och en med Batgirl med, men vi får väl se hur det går med det.

Deras nya satning är dock att nylansera en ENORM del av deras katalog som #1, vilket i teorin skall innebära att stora saker förändras, vi har inte lika enorm story att lära oss (jag kommer antagligen att göra en bloggserie om historien om batman i den gamla versionen förr eller senare, stay tuned!), och författare får ta sig större friheter med karaktärer, något som märks framförallt i Gail Simones Batgirl, men nu ska vi inte förhasta oss, välkommen till en ny nördig inläggsserie iallafall ;)

Jag kommer ta mig en titt på stora delar av the new 52 och om jag hittar något bra/dåligt/har tråkigt så kanske vi får hitta på ett inlägg ;)

*Robin: Who the hell are you anyway, giving out orders like this?
Batman: What, are you dense? Are you retarded or something? Who the hell do you think I am?

Batman: I’m the Goddamn Batman.

Tigerbalsam

2011-09-07T12:05:00.000+02:00

Denna salvan alltså. Feels good man :3

Socialisering är överskattat

2011-09-07T12:01:00.000+02:00

Så ja. Igår skulle jag till Mediamarkt och hämta ut min älskade lilla dator från sitt läkarbesök, tog lokalbussar och grejer. På väg mot ingången så möter jag på en mindre skara folk som ser sura ut, och jag inser samtidigt att parkeringsplatsen utanför är misstänksamt tom. Jag frågar människorna och de säger att butiken är stängd för inventering, men öppnar dagen efter (idag alltså).

Jag återkommer idag och ser en lappfan på dörren som kaxigt proklamerar att butiken öppnar först 15 idag. What the hell liksom. Ni kunde nämnt den siffran till mig, människor. Istället blev det en onödig tripp. Gah.

Snackat med doktor med, som vanligt när det gäller sjukvården verkar de verkligen anstränga sig för att man inte ska dit, och en i telefon sade att jag inte behövde en doktor utan en sjukgymnast. Bra att hon vet det genom ett kort telefonsamtal med en total lekman. Har iallafall bokat tid med en sådan nästa vecka, vilket tveklöst kommer leda till att sjukgymnasten vill att jag ska till doktor istället. Jaja, det blir nog bra.

Ledig dag? Tillåt mig att hånle!

2011-09-07T09:22:00.000+02:00

Inga lektioner idag, detta innebär dock att mycket annat måste fixas med i det Tarrasianska hushållet. Tvätt ska tvättas, disk ska diskas, lägenhet ska städas, läxor läsas, hundar ska passas, dator ska gärna hämtas, och värst av allt; vårdcentralen besökas. Axeln har ju inte riktigt blivit okej än, och läker inte lika snabbt som den gjorde innan så det är väl bäst att kolla upp den. Som vanligt när man har med doktorer att göra så blir det väl "ta det bara lugnt med den, idiot. ge mig trehundra pix nu", men vafan, någon gång får man bli förvånad antar jag :P

All schemaläggning hänger på när vårdcentralen vill ha dit mig, så vi får la hålla tummarna på att det blir en praktisk tid :P

Nolletider

2011-09-04T21:12:00.001+02:00

Ibland så får man vara tyst, tala är silver och tiga är guld och allt det där. Speciellt är det så när man har fullt upp med en ny skola, en massa nolleaktiviteter och en sjujävla massa häng med the J-Dawg. Så vad har hänt?

Måndag: Fem timmars introduktion, sen skjuts hem till Alvesta av herr Olof som förnämligt nog går i min nya klass! Introduktionen bestod av självklar information som man hade kunnat läsa på själv på en kvart eller så, men spännande att se sig runt i grupperna och den stora salen för att se vilka människor man ska spendera de nästa 3½ åren tillsammans med. Självfallet mest tjejer nu när vi är socionomer och sjuksköterskor under samma tak (SCORE). Sedan blev det incheckning i hotell Joél på kvällen för lite HoN och lite vin. Bra grejer!

Tisdag: På tisdagen var det lite mer introduktioner, dock så var de riktade mot oss specifikt som socionomer, om våra kurser, vårt program, och våra framtidsutsikter. Väldigt intressant såklart, känns som om det är sånt vi vill höra. På eftermiddagen var det lite nollning, mer specifikt så var det skattjakt och lekar. Vi fick bland annat bada i sivansdammen (gör inte detta barn, samtliga kroppsvätskor finns representerade i den pölen. och värre saker.), baka egna pizzor, köra kundvagnsrally och annat lattjo. Sedan stallarna, hängde mycket med Loppan, gammal pluggkompis som han är!

Detta spånet till skåning var ju dock allt annat än genialisk när han ramlade satan under den irländska julaftonen och slog sönder axeln så till den vida grad att den ännu till denna dag (söndag) är ett färgglatt vrak med sisådär 10% av min normala styrka och 300% smärta. Lagom. Löser detta med is, massage och vila. Eller ja, i teorin gör jag ju det, men vi återkommer till detta under lördagen.

Onsdag: Inga lektioner = slafa på soffan, tycka synd om sig själv och laga mat till hushållet. Joels ex dök upp lite spontant och fick en tallrik med, varför inte liksom? Kvällen var dock legendarisk! Det var värsta sköna grejen där veteransmiskare (smisk är då vår studieorganisation) och nollningsledare delade upp klassen i grupper, och sedan fick dessa grupper rotera på olika förfester på olika ställen kvällen lång. Det var awesome, och följdes av utgång på sivans. Shit was so cash! Nöjd Björn.

Torsdag: Lite föreläsningar, sedan nollningsgrejer. Föreläsningar var som föreläsningar är. Även med lite grupparbete! Min grupp kan säkert bli awesome, verkar vara trevligt folk, extra respekt till en tjej som hade med sig skitsmaskiga små hamburgerliknande kakor som var typ vaniljkräm i. Väldigt najs :D Sedan på kvällen så var det bara Joelhäng och chill!

Fredag: Intressant skoldag, förmiddagen ägnade vi åt presentationer av oss själva inför klassen och så, och eftermiddagen ägnades med en socialchef från en närliggande kommun, väldigt intressant, och det som gjorde saken ännu bättre var att det var skön kommunikation mellan honom och oss elever, även en hel del mycket skärpta frågor från vår sida, känns som man går med lite skärpt folk! Sedan lite sup och utgång på stallarna, trevligt ställe!

Lördag: Finsittning, avslutningen på vår nolletid liksom, vi klädde upp oss så vackert så och spenderade det sista av våra värkande hesa halsar på sång och lekar och mat, sedan smög jag in mig på förfest hos David, med honom, Björn och så tog jag med mig Joel också, sedan en skön kväll på Sivans som slutade lite väl snabbt.

Det var två söta tjejer på dansgolvet liksom, och en kille snodde den ena och började dansa med henne, och hennes ännu sötare kompis blev kvarlämnad vid sidan av dansgolvet. Under 50talsrock. Och hon hade 50talsaktig stil. Jag antog bara att "fan, denna bruden kan nog bugga", och det jävlar kunde hon. Tyvärr hände allt detta på bekostnad av min axel som högg till något förjävligt och fick mig att tvinga hem Joel. Mycket synd för honom, men ont gjorde det :P

Söndag: Resande fot mestadels, tog mig hem för att hämta mer prylar, för min fortsatta vistelse här. Sedan Sveriges hetaste jävla kycklingvingar. Det bränner fanimig fortfarande i halsen en halvtimme efter jag åt dem. Galet, man kanske borde utmana mer folk på det här :3

HA DET GÖTT LÄSARE!

Taggad än?

2011-08-28T12:24:00.000+02:00

Ja, jag peppar fan iallafall. Ska definitivt köra denna innnan viktiga HoNmatcher/tentor/samlag. I AM A CHAMPION!

Nollningstider!

2011-08-25T22:53:00.000+02:00

På måndag börjar det, introduktionen, nollningen, allt det där lattjo, fortfarande frågetecken dock, liksom varför får vi en vecka efter alla andra? Mycket märkligt, och det är väl ändå inte som om att campus har slut på plats helt plötsligt? Infobristen känns lite snål med, Joel fick säga till mig att antagningsbesked var en bra grej att ha med, och det känns som om att det hade varit lätt att slänga med i mailet på sju rader som nyss diskuterats. Sedan har SMISK ingen hemsida heller. Man kanske skulle infiltrera organisationen och iallafall slänga upp en enkel blogg de kan uppdatera? ;)

Annars så är livet chill, har min första sommarsemestervecka på hur många år som helst, which is godly, behövde verkligen det här! Har till exempel hunnit spontanstäda en hel del, bli skitbra på att spela HoN på en rålaggande dator och läsa ut Clash of Kings (säsong två av game of thrones kommer bli GUD), samt hänga med folk, främst Joel, Isak och (som idag) Robin.Vi satt och grillade och drack hela dagen på campus i måndag, vilket var awesome.

Till exempel så tillagades VÄRLDENS GODASTE KYCKLING, vi bjöd en stackare som slängdes i sivansdammen på öl, samt så kom det två små kids som började stöka och jävlas, så vi beslöt oss hastigt för att jävlas tillbaks.

Det blev en strid om aluminiumfolie, de var ute efter den av någon anledning,så vi delade upp den i små bollar, gjorde det till en tävling, och fick dem att utföra olika saker för att få belönas med de silverglänsande skatterna! Det började lätt med saker som "dansa lite" eller "stå på händer", men urartade rätt snabbt till saker som "ser ni den här stora bollen? den får ni om ni lyckas ge mig en tjejs oskuld!" "mostafa, vad är en oskuld?" "IVÄG MED ER!" så sprang de iväg och började fråga alla tjejer inom synhåll (jag hade gett min högra långtå för att höra de samtalen). Det bästa var dock när Robin FEJKADE att slänga iväg en boll och kidsen sprang iväg och letade. Jag skrattade så jag nästan dog, det var så sjukt kul att jag inte kunde andas. Lätt värt.

Nu ska jag börja bläddra i lite kurslitteratur och se hur ofta det nämns att män är fienden. STAY BLACK, BROTHERS!

Nollningsinfo!

2011-08-11T23:09:00.001+02:00

Har nu fått lite information om nollningen.

Den var på typ 7 rader.
Den sade i stort sett: "vi sätter igång här och här"
Avsändaren hette larry_hotstuff

FML

Jobbnatt

2011-08-10T15:39:00.001+02:00

Det är dags för jobbnatt idag igen, nedräkningen har dock börjat, arbetsdag 1/7 kvar vad jag minns, 1/6 om man ska tro min kalender (tvek på den). Först och främst är det dags för att ta en tupplur, en dusch och sedan till Grand Samarkand med Robin (http://www.nattstad.se/robinmedin). Om jag ska köpa något? Nja vettefaen, har väl allt jag kan tänka mig, det är väl om man hittar någon snygg hawaiiskjorta eller en delikat milkshake.

Milkshake? Det firar vi med en sån här!

Personlighetstest - varför inte?

2011-08-10T15:21:00.001+02:00

Din personlighetstyp:

Sällskapsmänniskor som älskar att roa sig. Deras goda humör smittar av sig på omgivningen. Lever för stunden och älskar nya upplevelser. Ogillar allt teoretiskt och opersonliga abstraktioner. Vill vara till nytta för andra. Tenderar att vara händelsernas medelpunkt i sällskapslivet. Förnuftiga och praktiskt lagda.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skådespelare, konstnärer, säljare, lärare, personalvetare, socialarbetare, förskole- och dagispersonal, kläddesigners, inomhusdekoratörer, konsulter, fotografer, musiker, personalchefer, kontorschefer, coacher, fabrikschefer, livsmedelsarbetare, receptionister, rekreationsarbetare, religionslärare.¨

Mjo, men den kan vi väl köra på?

Lan

2011-08-08T18:55:00.002+02:00

Idag äre fanimig lan, jag och gamla gänget sitter och dör stenhårt på HoN. Bra skit änna.

Times they are a-changin'

2011-08-08T04:08:00.001+02:00

Big shit going down, mina läsare. Anledningarna är många, varierande, och i all ärlighets namn, relativt awesome.*

SSS: Jag har blotta sju arbetsdagar kvar på sommarvikariatet på Sankt Sigfrids, ett sommarjobb som tveklöst har varit det bästa jag haft måste erkännas, även om utejobben från banverket och parken har varit episka under dagar med bra väder. Riktigt bra arbetskamrater, socialt arbete med gott om utrymme för personlig utveckling, och lagom ansvar. Varierande tempo från mycket högt till ingenting att göra på flera timmar gör att man aldrig riktigt får långtråkigt, trots att man spenderar tio timmar åt gången på 18 kvadrat (minus all utrustning och möbler på det sen också). Jag är sjukt nöjd iallafall, och hoppas på att man kan hoppa in här en del under terminen också. Några extra hundralappar smakar alltid bra i studentkassan!

Plugg: Kom som sagt in på Socionomprogrammet (om det är en vidare prestation överlåter jag till andra att döma, men det är ju trevligt iallafall). 29 aug sätter introduktionerna igång och sedan är man en student igen. SCORE. Säga vad man vill om en god ekonomi, bra rutiner och friheten att skita i allt jobbrelaterat prick kl. 16.00, men plugga har ju sin charm med, slappt och ledigt liksom. Tvekar dock på att pluggtempot är samma som i Falun, men det är okej för mig att göra mer än en uppgift i månaden ändå, it aint that hard.

Frågetecknen gällande detta är två till antalet dock. Först och främst är det ju nollningen, än så länge har jag inte fått någon information från min studentförening SMISK om detta. Hade ju varit kul att veta om inte annat, även om det inte direkt är livsnödvändigt att veta redan nu. Man vill ju kunna vara med så mycket som möjligt, då jag missade min första nollning pga sjukdom, lite trist liksom ;)

Sen hade det varit kul att lösa något med en bostad på campus, vill dock bo runt min kamrat Joel, gärna i samma hus (pga AWESOMENESS), jag vill ha minst tre månaders inflyttningstid (så jag kan säga upp den lägenheten jag har, dubbel hyra är inget jag är intresserad av), och den ska inte vara för skabbig. I och med att jag redan har boende kan jag ju vara rätt petig med sånt här, men just nu ser det blekt ut.

Musik: Började som smått testspela lite med en ny konstellation häromveckan, det kändes awesome, och folket klickade som fan, vi får ju se om det blir något mer, men jag är sjukt på. Det rör sig om skatepunk a la 90talet, enkelt, snabbt och catchy, bra grejer helt enkelt. Jag vill döpa oss till Fap Sock 4, men vi får väl se hur det blir med detta :P

Flickor: De är söta. 'Nuff said.

Batman: Precis hittat en stor samling batmanserier, kommer stt fördjupa mig i den mörke riddarens liv och leverne snart nog. Kanske även blir en artikelserie i bloggen? Vad säger ni om det? :3

*Att blanda språknivåer är det bästa jag vet. Fett adekvat för en blogg som denna.**
**Egentligen vet jag nog om betydligt bättre saker nu när jag tänker efter, blanda språknivåer är nog inte ens topp-10 material.

Heroes of Newerth

2011-08-03T17:12:00.000+02:00

Heroes of Newerth har blivit ett free to play spel i samma anda som League of Legends. Det är nu dags för er att testa och bli fast. I HoN finns det 86 hjältar i dagsläget, med en ny hjälte runt varannan vecka som det har varit hittills. Gratiskontona får ett veckovis roterande urval av dessa hjältar att välja mellan, vilket inte är helt dumt ändå, för det krävs träning för att bli bra med alla, och ett begränsat urval gör att man har mer fokus.

Finns dock några fallgropar att varna för innan ni hoppar in i detta.

1. Inlärningskurvan är... BRUTAL. Sjukt många olika koncept rent spelmässigt, och även ett spel som bygger på att man vet vad motståndarna och medspelarna kan göra. Väldigt svårt innan man är van. Sedan finns det olika sätt att välja skills och items på, vilket gör inlärningskurvan till mer av en inlärningsvägg. Tutorialen är dessutom skit, och det enda man kan göra är att läsa guider på hons forum och spela en massa.
2. När du spelar en massa kommer du stöta på det största problemet. HoN är fyllt av internetvärldens största jävla rövhål. Det finns ingen som kan bete sig överhuvudtaget, och folk är mer ute efter att klaga än att ge tips på hur man kan bättra sig.

När man kommer över allt detta möts man av ett spel som är beyond godlike och sjukt beroendeframkallande. Hit me up, Vassago in-game, runt 1600 MMR.

Dagens syssla

2011-08-03T16:45:00.000+02:00

1. Gå in på Wikipedia (språk får du välja själv)
2. Tryck på random.
3. Artikeln som dyker upp är nu namnet på din penis.

Säg hej till Altitude :3

Dagens outfit?

2011-07-29T19:04:00.000+02:00

Hade jag haft min kamera här hade det kommit en bild på dagens outfit.

Jag har ingen kamera här. Istället kommer en limerick.

Det var en tax ifrån flen
Som hade så kort-korta ben
Att när den kissa
Den buskarna missa
Men svansen den blev ganska ren

TJOFLÖJT NU BLIR DET MJÖD!

Valhalla Mjöd, bild från ostlund.org

Bokleverans!

2011-07-29T03:12:00.000+02:00

En stor dag i det Tarraska (är det ett ord? whatever, nu är det ett ord) hushållet är när det kommer prylar i paket. Vanligtvis måste jag erkänna att det rör sig om vackra hawaiiskjortor i alla möjliga färger, men då och då så anländer lite tyngre varor. Som idag! Nu kom det nämligen ett litet paket böcker från adlibris, införskaffade inte för studier, utan för mitt eget höga nöjes skull! Woop woop!

Nu ska det erkänna att jag dels inte är ute efter skönlitterära böcker eftersom jag dels tycket det är ett underlägset underhållningssätt, och dels eftersom jag redan håller på med evighetsprojektet A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin (ja, böckerna bakom Game of Thrones), men I digress. Vad har vi då liggandes där hemma nu? Låt oss ta en titt!

Kyle Jarrard - Cognac

När jag väl intresserar mig för något gör jag inte det halvhjärtat, om jag hade varit en sådan människa hade jag inte varit nörd. Mitt nyfunna cognacsintresse känner jag behöver lite kött på benen, och vad vore då bättre än en kortfattad liten historia om denna ädla dryck?

Har inte hunnit ta mig en titt i den så mycket, men kände spontant när jag beställde den att det skulle vara lite av en kaffebordsbok med snygga bilder och glansigt papper. Så var inte fallet, standardbok utan bilder, vilket gjorde mig tämligen besviken (hade dock kunnat undvikas med mer research säkert).

Innehållet håller säkert bättre klass, får hoppas på att man kan snobba loss ordentligt vid framtida Café Avec tillfällen :3

Bobby Flay - Bobby Flay's Burgers, Fries and Shakes

En kokbok, inte svårare än så. Tarras är en man som gillar sina burgare, och när man hittar en kokbok från legendaren Bobby Flay så är det ju bara dags att slå till. Speciellt när boken avhandlar ett så nobelt ämne som hamburgaren.

Vackra bilder, enkla recept, och (antagligen) delikata burgare. VAD KAN GÅ FEL? Jag längtar redan efter att testa 4 cheese burgaren, eller signaturburgaren med chips på, eller den med svamp och ost som huvudsakliga ingredienser, GAH VAD MIN MUN VATTNAS.

NOM

Paul Zehr - Becoming Batman

Helt klart tungviktaren i gruppen, både gällande awesomeness och tyngd.

I denna bok går författaren igenom, steg för steg, vad som gör Batman till Batman, och huruvida en människa verkligen skulle kunna ta på sig trikåerna och utöva hjältemod i verkligheten. Alltifrån vår läderlapps kampsportstilar till psyke, prylar och fysiska gränser dissikeras, analyseras och debatteras. Helt klart en bok i linje med vad jag verkligen vill veta som Batfan!

Denna bok blir den första jag tar itu med, möjligtvis till och med innan jag läser Clash of Kings.

Det är helt enkelt så med böcker som listar både tunga medicinska böcker och gamla nummer av Detective Comics som källor, det är för bra för att låta bli :3

Möbleringsidéer

2011-07-22T15:09:00.001+02:00

Jag går i flyttningstankar.

Don't get me wrong, jag gillar min lägenhet, den är i ett bra område, den är lagom stor (kanske liiite väl stor då, speciellt sovrummet), och den är framförallt fräsch och så. Det är bara så att med plugget till hösten så blir det trist att pendla hela tiden, och dessutom kommer man inte in i gemenskapen på riktigt på universitetet ifall man inte bor på campus. Därför går jag i flyttningstankar. Och eftersom Joel bor där, I mean that's awesome, right?

Iallafall så är det nu såhär att jag sitter och ponderar över diverse vägar att gå med möbleringen av denna potentiella framtida lägenhet (ute i god tid vettu). Man kan ju köra på det billigaste IKEA har att erbjuda för samtliga inventarier som jag gjort hittills, eller inse att alla andra har det också och göra något eget av det. En stil.

Eftersom jag är batshit insane så har jag kommit på en möbel som jag ska bygga stilen på lägenheten runt. Och den möbeln är kanske inte vad man traditionellt skulle tänka sig i en studentlya. Och den är awesome.

Jordglobsbarskåp - bild från www.jordglob.se

Jag menar fan det. Någonstans här är det väl mina föräldrar frågar sig var det gick fel.

Nästa steg i min master plan är ju att definiera stilen och sedan hitta möbler som kan tänkas passa ihop. Vår kamrat barskåpet här är ju uppenbarligen en ypperlig pjäs som tyder på elegans och klass, och behöver vänner med liknande värde. Stilen är ju inte ny, men inte heller retro, vi får nog gå loss på ord som antikt eller fraser som "med fin patina". Vi tänker uppenbarligen manligt och elegant, med en fokus på mycket mörka träslag ifall trä önskas. Dämpade, jordnära färger överhuvudtaget. En whiskeysittningsmöblering helt enkelt.

På tal om sittning är nog en soffa det första att titta på, var annars ska man sitta och beundra bargloben? Det bästa stilmässigt vore självklart en Chesterfieldsoffa, och det är också något sånt vi ska leta efter. Däremot så vore jag väldigt intresserad av en hörnsoffa, eller åtminstone en soffgrupp med en 2 och en 3, så vi får se. Färgen och intrycket en Chesterfield ger är ju dock i en klass för sig, me gusta.

Mattan till detta får ju helt enkelt vara något persiskliknande, det finns inte mycket att ge efter på där. Behöver absolut inte vara något dyrt eller äkta, men känslan av en intrikat mönstrad matta i dämpade färger är för smaskig att ge upp.

När det gäller bordet finns det, som jag ser det, två huvudsakliga vägar att gå. Tungt träbord, eller ännu tyngre stenbord. Färgen ska helt klart i vilket fall som helst vara mörkt och gå mot det bruna hållet (blågrå sten undanbedes vänligt men bestämt). Stilmässigt så kan det vara både ytterst klassiskt och elegant, eller med en dragning åt det modernare hållet. Smakfullhet är valfri.

När det gäller tvmöbler så får man nog leta länga för att hitta en anpassad tvmöbel i denna stil. Snarare får man då vägghänga min enorma skärm (!) och ha saker som stereo och xbox på någon mer allmän byrå eller så.

Ett elegant skrivbord och en matchande bokhylla är närmare måsten, samt ett vackert köksbord, men mina tangentfingrar börjar känna sig slöa, och min mage känner sig hungrig, så det får bli till en annan gång. Vad säger ni om dessa idéerna så länge, kamrater? Droppa in med en kommentar för böfvelen!

Antagningspapper

2011-07-21T14:23:00.000+02:00

Satt nyss på balkongen och läste igenom mina nyanlända kataloger om studierna i höst och så, allt verkar vara i sin vanliga ordning, ungefär som Högskolan Dalarnas utskick också såg ut.

Däremot så hittade jag en förvirrande grej på sidorna om studentkort och dess rabatter.

Varför kan man fortfarande inte få CSNrabatt på systemet?

Galenskap.

Pluggpropaganda och en snygg kopp - Bild av Björn Tarras

Försvarsmakten

2011-07-21T12:54:00.000+02:00

Jag väljer att föra den folkliga kampen. Den moderna motsvarigheten till att motsträvigt gömma den kopparglimmande kolonnbrännaren i ladan från länsman. En kamp som iallafall i mina ögon har ett slags romantiskt gyllene skimmer över sig. Den mot Rånartjänst i Kiruna AB.

Igår mottog jag ett samtal från hemligt nummer (misstag var ju att svara överhuvudtaget), svarade på detta, och en semibitter tantröst hördes i den andra änden av lurförbindelsen.

(B)jörn: Ja det är Björn.
(T)ant: Hej, jag heter [Något] och ringer från radiotjänst, vem är det som betalar tv-avgift i ditt hushåll?
B: Eh, ingen?
T: Så jag skickar en faktura då?
B: Eh, nej?
T: Så du har ingen TV?
B: Vem fan har en TV 2011?
T: Så om jag kommer hem till dig så ser jag ingen TV stående?
B: Nej
T: Och ingen digitalbox, dator med tvkort eller inspelningsbar dvd?
B: Om jag inte har tv, vad skulle jag med dem till?
T: Då vet jag det, vi har nämligen skärpt avgiftskontroll i ditt bostadsområde just nu, du bor på [Adress] va?
B: Är det det som det står så.
T: Bra, vi hör av oss.
*Lägger på*

Nu så har jag nytta av säkerhetstänket man har med sig från jobb. Trapphuset och min lägenhetsdörr formar en naturlig slussfunktion, och kamrater släpps inte in ifall någon okänd är på rusningsavstånd från dörren, min balkong vaktas av mina egna vakande ögon, och insynsskydd fixas när inte jag är där för att vakta.

Jag har redan vunnit mot er i fem år, radiotjänst, och det är ingen fight ni kommer få ut en krona av.

Det är trots allt er egen okunskap ni visar om ni råkar misstolka min enorma datorskärm för en TV.

The Manburger

2011-07-21T04:12:00.000+02:00

Ja mina damer och herrar, det är dags för ännu ett blogginlägg, och det första att handla om mat, en av mina stora passioner.

Lite bakgrund: Jag jobbar natt denna månaden, och för att försöka bibehålla NÅGON form av dygnsrytm (tveksam som den än är) så har jag beslutat mig att hålla mig vaken till runt 7-8tiden på morgonen i vilket fall som helst, vad innebär detta för läsare av denna blogg? Mångdubbelt antal blogginlägg, då jag inte har någon att chatta med vid denna tid ändå. Som nattmat beslutade jag mig för att; 1) Hamburgare är awesome. 2) Jag ska dela min upplevelse med er läsare.

I mitt huvud finns det en liten receptsamling på olika hamburgare som dyker upp då och då på tallrikarna här hemma, en av de nyare skapelserna är the Manburger. En enkel men naggande god konstellation som får tankarna in på öl, sport och diskussioner om tuttar och hårdrock. Jag kommer att återkomma om just mina personliga preferenser och tillvägagångssätt för kött, bröd och andra tekniker, men håller recepten enkla, med fokus på tillbehören.

The Manburger

Ingredienser:
Ett hamburgerbröd
KÖTT
Bacon (ett halvt paket)
Gul lök ( en tredjedels normalstor)
BBQsås (jag kör min egen, men Baby Ray's eller framförallt Bullfighter kan funka)
En skiva hamburgerost, emmentaler
En klick majonäs (SJÄLVFALLET HELLMAN'S)

Tillvägagångssätt:
Sätt på plattan och släng på brödet direkt, så det får rosta till sig.

Hugg upp bacon i småbitar, och lök i småbitar

När pannan blir lite varmare släng på bacon.

När brödet fått lite färg så sätt det till sidan och lägg på kött och släng samtidigt in lök i din baconhög

Spruta ut fett mycket BBQsås i din bacon/lök hög, vänd burgaren och släng på en ostskiva på den

Bred ut lite majonäs på insidan av brödets överdel

Bygg din burgare såhär: Brödunderdel, Kött, Ost, BBQlökbaconröra, majonäs, brödöverdel.

Servera med cola eller öl att dricka och lökringar eller pommes att ha till.

The Manburger - Bild av Björn Tarras

Karmapoäng

2011-07-20T01:42:00.000+02:00

You know the kind of guy who does nothing but bad things, and then wonders why his life sucks?

Well... that was me. Every time something good happened to me, something bad was always waiting around the corner. Karma.

That's when I realised I had to change.

So, I made a list of everything bad I've ever done and, one by one I'm going to make up for all my mistakes.

I'm just trying to be a better person.

My name is Earl.

Det finns många bra TV-serier som verkligen förtjänar all fokus de kan få, och den tragiskt nog nedlagda NBCproducerade komediserien My Name is Earl måste nog vara en av de som jag helst skulle vilja slänga in ett gott ord för. En mycket trivsam och enkel hjärtevärmande komediserie i den amerikanska arbetarklasssödern.

Visst, komediserier är knappast något som världen lider brist på, ej heller välskrivna sådana. Dessutom verkar karaktärsuppsättningen vara något speciellt att hurra för på pappret. Däremot så har serien något annat, en värme som verkligen är svår att sätta i skrift. Där många andra serier skulle ägna sig åt att håna karaktärer som den genomgående dumsnälle Randy Hickey, så visar MNiE på en genuin kärlek som man verkligen känner genom rutan, något som kan anas redan när man tar en titt på premissen.

Earl (Jason Lee) har varit lite av ett rövhål hela sitt liv, inte direkt en grov brottsling, men definitivt egoistisk och omoralisk. Dock så händer det sig så att vad han än företar sig så brukar det sluta illa för honom, speciellt en ödesdiger dag när han vinner en stor summa pengar på en skraplott, och begeistrat springer ut på vägen i ren eufori. Då träffas han av en bil, blir svårt skadad, och hamnar på sjukhus. Väl där så får han sin på en TV-evangelist som predikar om karma, och Earl tar till sig konceptet helhjärtat.

Han skriver då en lista (som är en mycket stor del av handlingen och som är till grund för säkert 70% av alla avsnitt) på alla missdåd han ägnat sig åt över åren. Detta inkluderar allt från små retsamheter som "Made fun of people with accents" till lite mer extrema saker som "Faked death to break up with a girl". Ett typiskt avsnitt går ut på att Earl ser något i sin vardag som påminner honom och något på listan, och han beger sig för att leta upp personen han varit taskig mot, ber om förlåtelse, och gör något för att kompensera (vanligtvis väldigt krångligt, dyrt, eller smärtsamt).

Serien är en jag minns med ett stort leende på läpparna och jag är fortfarande småsur på att serien lades ner innan dess tid var över, trots att skaparna visat prov på att göra längre historier än fristående avsnitt i och med t.ex. Earls längre fängelsevistelse mitt i serien. Det är både en sorg och en skam att jag aldrig får se om Earl lyckas kryssa av alla saker på listan, om Randy kommer på vad han ska göra med sitt liv, hur Joy och the Crab man's äktenskap utvecklar sig, och vad det blir av Katalina, och om du sett serien känner du med största sannolikhet detsamma.

(Från NBC's hemsida. Fr..V.t H. Nadine Velazques, Eddie Steeples, Ethan Suplee, Jason Lee, Jaime Pressly)

Du gör dig själv ett missdåd om du inte ger dessa människor en chans att charma dig.